Min träningsfilosofi
- entusiasm och glädje för både hund och förare



Aktivitet varvat med passivitet!
 

Jag började träna med min första hund 1974, en Irländsk setter vid namn Prins som var min första alldeles egna hund. På en lydnadskurs i Brukshundklubbens regi fick jag lära mig att rycka hårt i hundens kedja så den förstod vem det var som bestämde. Om hunden inte låg kvar på platsliggandet så ryt ordentligt, gå tillbaka och dräm hunden i backen...

Gudskelov har träningsmetoderna förändrats en hel del!
 

Idag tränar jag hund genom att belöna rätt beteenden och ignorera felaktiga beteenden. Jag skiljer också på lydnad och uppfostran. I vardagen vill jag ha en uppfostrad hund som verkligen vet vad som gäller och förstår var gränsen går. Lika viktigt som belöning är att hunden får veta när den gör något som inte är önskvärt. 

I lydnaden kommer belöningen först när hunden gör rätt, gör den fel uteblir belöningen. Här gäller det att vara snabbare än hunden för att försöka undvika att den gör fel. Grunden till all hundträning är enligt mig en riktigt, riktigt bra belöning. Något som hunden verkligen vill ge allt för att få. Om belöningen sen består av korv, boll, kel, kamplek eller att bara att få springa fritt en stund – det spelar mindre roll. 

 

Passivitet – att göra ingenting!

För mig är det jätteviktigt att träna passivitet. Hundar av lugna raser har oftast inga problem med att vara passiva, Aussien är inte en sån ras...

Nikki

 

Läs Svenska Brukshundklubbens sidor om passivitetsträning